Här kommer en intressant text med unika bilder av Leif Brost, Bärnstensmuseets grundare i Kämpinge och med mångårig erfarenhet av vår kulturmiljö, historia och inte minst kust och hav runt Falsterbonäset.
Jag var vid hamnen dagen efter den förra stormen och såg vrakdelarna, och passade på att plocka flinta, plast, och annat skräp som flutit iland.
Som några av er kanske vet, har vi här på museet haft utställningar på teman om vrak, arkeologiska fynd och strandlinjeförskjutning.
”10.000 vrak runt Skånes kuster” , finns kvar. Falsterbo rev var farligt att runda!
Nära de hotade badhytterna har medeltida fynd från en kökkenmödding (avfallshög från den senare delen av äldre stenåldern bestående av tex sillrens, musslor, kol mm) insamlade av dykare, arkeologer och privatpersoner, kommit fram på grunt vatten nedanför. TV och en grupp inbjudna arkeologer kom och inspekterade fynden. Länsstyrelsen fick då en en
samling digitalt av mig över en del av fynden. Samma typ av föremål som togs upp har man funnit vid Skanörs borgruin och utgrävningar av medeltida Skanör och Falsterbo.
Under min tid som bärnstensletare har jag följt strandförändringarna under minst ett halvt sekel och uppmärksammat hur stora förändringar som sker och har skett här på halvön. Vi bor på ”lösan sand” som Arne Schmitz brukade säga.
Ett av de tydligaste beläggen är de 5-6 sjömärken på Måkläppen, som försvunnet ut i vattnet på västsidan när Måkläppen flyttat österut. Fyren och Falsterbohus ansågs hotade, då det som är golfbana idag, låg under vatten. Skanör och Falsterbo låg alldeles vid stranden enligt Erik Torslows
”KARTOR öfver SKANÖR OCH FALSTERBO ” från 1853. Under drygt ett och ett halvt sekel har revlar vuxit fram på syd- och västsidan. Måkläppen har blivit landfast nästan ända
bort till Skanörs hamn. Hamnbygget har naturligtvis också bidragit till förändringarna vid Öresund. ”Hovbacken”, där Skanörs hamn byggts och rester från
”Skånemarknaden” finns kvar, var då öar. Idag har sand från Skånes sydkust byggt på Falsterbohalvön.
Efter högvattnen kan man ibland se fimpar, glasspinnar, och gamla mynt i på olika höjd i klitterna. Fynden kan visa när en sandvall bildats.
Kan någon av er tala om när klitterfyndet med texten ”HIMMEL & PANNKAKA” tillverkades?
Den hittades för några dagar sedan på 1 m. djup i ett
2 m. högt klitter på Ljunghusens sydsida. Efter stormen Maliks härjningar har det säkert kommit fram mycket nytt. Då får vi se både ödeläggelse, fler nya strandfynd, och som jag hoppas, fler paleolitiska renhorn. Fynd av ben från människor och horn från torv och gyttja som finns i Falsterbokanalen och på större djup runt halvön.
Kökkenmöddingen från den medeltida marknaden har eroderat och försvunnit med strömmarna norrut, men flinta från den s.k. Kongemosekulturen (ca 8000 år gamla) kan man finna efter sandpåfyllning.
En av anledningarna till att man hittar så mycket stenåldersflinta på stränderna runt näset, är att kommunen som har tillstånd att ta upp sand vid inloppet till Skanörs hamn, sprider ut den fina vita sanden för att förbättra badstränderna runt halvön. I Kämpingebukten på båda sidor om kanalen finner man ofta stenåldersflinta.
Leif Brost www.brost.se
Comments