top of page

Räven - Vårt största rovdjur på Näset


Text: Jan-Åke Hillarp

Räven är över stora delar av Norden det största rovdjuret. Den är allmänt

förekommande från storstäder till fjällbjörkskog. Människan har förföljt arten i tusentals

år. Från början användes nog hela räven. Idag jagas den främst eftersom man ser den

som en konkurrent till oss om det jaktbara viltet, som skydd för vårlammen och

gårdarnas höns, ankor och gäss samt naturligtvis för den täta, vackra vinterpälsen.

Förföljelsen har gjort räven nattaktiv och skygg. Det är därför rävfotografering är en

utmaning, som kräver många timmar i markerna med tillfällen till fotografering även av

annat vilt. För att få rävbilder på nära håll behövs inget gömsle, men väl klädsel, som

smälter in i vegetationen och lugna långsamma rörelser – rävar ser mycket bra och allt

som avviker är de försiktiga inför. Dessutom är lukt och hörsel synnerligen

välutvecklade, så det gäller att tänka på allt om man vill komma nära . Främst krävs, av

den som vill studera räv, en god lokalkännedom.

Räven är visserligen en generalist beträffande födan, men finns möjligheten så kommer

stapelfödan att vara smågnagare. Den kan inte påverka smågnagarna under toppår, men

är säkert viktig för att bromsa upp tillväxten i smågnagarstammarna. Den håller också

effektivt tillbaka de mindre rovdjuren som iller, mink och mård. Rådjur i täta stammar

påverkas också av räv, medan i glesa torde det vara ovanligt att räven tar rådjurens kid.

Räven kan själv reglera sin populationsstorlek beroende på hur situationen är på

smågnagarfronten. Lite smågnagare ger få valpar och mycket ger många och stora

valpkullar. Vanligast är på Falsterbonäset, där jag bor, en full kull fem valpar. De är

runda grå nystan, när de för första gången ses utanför grytet i början av maj. De är då en

månad gamla, men är redan i början av juni så nyfikna på omvärlden att de kan påträffas

något hundratal meter från grytet. Valparna har nu fått en rödare päls och längre nos

och ser redan ut som en barnslig miniatyrräv. När valparna är små är föräldrarna

mycket störningskänsliga och flyttar valparna till alternativa gryt om de betraktar grytet

som upptäckt.

Självständigheten ökar nu snabbt och i juli får de klara sig själva. Viktiga byten blir nu

insekter, daggmask och smågnagare. Här har vi det första riktiga nålsögat för valparna.

De som inte lyckas dör. Vintern är nästa besvärliga tid att ta sig igenom. Här försvinner i

storleksordningen hälften av årsungarna. De som klarar sig genom första vintern blir

ändå inte speciellt gamla. Det är få kvar efter fem år och någon enstaka kan nå en ålder

av tio år.

Svält, skabb, jakt och trafikolyckor är nog vanligaste dödsorsakerna. Sjukdomar och

skador efter slagsmål är andra mortalitetsfaktorer. Rävar har gott läkkött och även rätt

allvarliga skador kan läka snabbt. Döda rävar har ofta utläkta skelettskador. Skador från

slagsmål får de oftast under parningstiden, som i sydligaste Sverige inträffar i början av

februari, och under den tid de hävdar revir.

Idag är det många fotografer, som använder lockpipor för att få kontakt med räv. Det

fungerar, men vanligen endast en gång. Så mycket tid i fält är bästa metoden att nå

resultat vid rävfotografering.


17 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comentarios


bottom of page